Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndafloden. Idyll - Jakob återfinner Josef och dör. Idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
Elma.
Låt oss knyta våra armar tätt till sammans, på det
ej vågen må skilja tvänne älskare - Kärleken är stark.
- Adim! Yi förenas.
Adim.
Ja, in i döden förenas vi, Elma!
Elma.
&ej, böljorna rycka mig .. . Farväl! O Adims Gud?...
Adim, farväl! Älska evigt din Bl ...
Adim.
Elma! . . . Jag ser henne ej mer - Herre, mina fäders
hopp! förbarma dig!
Så begrofs Adim med sin Elma uti ett djup, på
deras länge efterlängtade bröllopsdag. Men en seraf
mötte deras själar förr än de hunnit till solens krets.
Derifrån kastade de en blick på det i sjöar tumlande
jordklotet, pressade för sista gången en suck, och på
en-gelns serafiska vingar flögo öfver alla de millioner
verldar, som i höjderna simma, och med en tillbedjande
tystnad af bi da sin eviga skapares löften om glädje och
sällhet.
Jakob återfinner Josef och dör.
Idyll.
? det tjäll Abraham, (denne sin skapares förtrogne, och,
~i) efter så många sekler, bland menniskor ännu den
störste), i det tjäll han talat rned Gud, derifrån med honom
gått, och bedt för Sodom., der satt hans sonson, hvilande
sitt grå hufvud på en darrande arm, och suckade: O du
min son!
Då tvänne hjertan blifvit förenade, kan, nej aldrig
kan det ena förgäta det andra. O min son! ropade
Israel ,. . och då ,,. skulle han ej minnas sin Bachel? ~-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
