Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidners biografi. Af hans enka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
Bengt Lidner föddes i Göteborg der 16 mars 1759.
Hans fader var organisten Bengt Lidner; modren hette
Elisabeth Boethius. Fadern dog när Lidner var 3, och
modern, då han var fjorton år gammal. Till informator
hade han en tid den såsom predikant utmärkte doktor
C. J. Brag. Intill elfte året var Lidners fattningsgåfva
mycket trög. Men då hörde en dag hans informator
liksom en knäppning i gossens hufvud, hvarvid denne skrek
till och sade sedan, att han känt en skakning ifrån nedre
delen af pannan till bakdelen af hufvudet. Efter detta
visade Lidner ett ganska godt minne, förenadt med en
utmärkt lätt fattningsgåfva. Trivialskolan och gymnasium
i Göteborg genomgick han, och studerade sedan vid Lunds
och Upsala akademier.
Lidner hade i sin ungdom gjort vidsträckta
utländska resor. Först reste han till Tyskland och blef der i
Bostock filos, magister; besåg sedan, under en resa till
Ostindien, flera länder, och följde slutligen, på k. Gustaf
III:s bekostnad, svenske ambassadören grefve G. Ph.
Creutz till Paris. Här skref Lidner sorgespelet Erik XIV,
jemte flera stycken, hvilka efter Lidners död såldes på
auktionen efter grefve Creutz. Från Paris blef Lidner,
på grefve Creutz’s begäran, af k. Gustaf III, hemkallad,
men af helt andra orsaker än de i andra upplagan af
Lidners skrifter nämnda. Allt nog, ambassadörens från
denna tid fattade hat, grundlade konung Gustaf III:s onåfl
och alla deraf följande olyckor.
År 1787 om hösten reste Lidner till en sig anhörig,
Mannerskants, som då var kommendant på Sveaborg. Här
skref han många poetiska stycken, som ej äro tryckta,
och blef snart mycket älskad. År 1788 kom han till Åbo,
hvarest han skref: »Vid vice presidenten Ignatii graf»,
och »Elisabeths skugga till bergs-rådet Hisinger», nära
Åbo. På en liten landtgård, tillhörig min mor, skref han
det mesta af »Yttersta domen», »Ode till finska soldaten»,
»Gustaf Erikssons skugga till Gustaf III» och »Glömskan».
Nu blef Lidner firad såsom en stor man. Sjö-officerarne
upphöjde honom ända till tredje himmelen. Men i
hvilken djup afgrund nedsänktes ej min stackars Lidners
rykte af landtjunkrarne och hela deras rote!
Det lades många hind-er i vägen för min förening’
med Lidner. Blott genom en särskildt utverkad befallning
från konsistorium fick lysning för oss utfärdas. Jag tyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
