- Project Runeberg -  Lif och Död eller Branden vid Glasbruksgatan år 1840 /
21

(1869) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

För öfrigt var Alfred Wincl.ler en glad sjöman, tutade
gerna om med sina vänner, alldeles som fadren, ooh
hade svårt att hushålla med styfvern. Mellan modren
och sonen rådde den innerligaste kärlek. De kunde ej
lefva hvarandra förutan. Det varmaste förtroende rådde
dem emellan. Alfred hade ingen ro förrän han fick
nedlägga i det moderliga skötet sina bekymmer och sina
fel, ty han visste att mordren delade de förra och med
mildhet rättade de sednare. Det hände ej sällan att
hennes son hemkom med sönderslagna lemmar, vittnande
om att han varit i mindre ädla nöjen, men modren
yttrade vid sådana tillfällen aldrig häftiga ord, utan hon
teg tills sonen sjelf omtalat hela förhållandet, och efter
dess natur gillade eller ogillade hou hans deltagande deri.
Sålunda hade hon väl uppfostrat sin lilla Alfred och hon
började sin dag och slutade densamma med att bedja
för hans väl.

Fru Winckler bodde nära Catharina kyrka, så att
hon hörde hela natten de döfva klämtslagen med oroligt
hjerta och hade svårt att vara lugn, der hon satt och
lagade en ylletröja åt sin son. Lion tänkte lör sig sjelf:

— Arma menniskor, som denna kalla natt blifva
husvilla och brödlösa. Klämtniugen tilltager. Det är
ett bevis på att elden är starkare än vattnet. Men
Alfred är nog der, ty han skall alltid vara med vid
eldsvådor, alldeles som hans salig far, hvilken vid första
klämtslagen var pä benen, om ban också nyss hade
somnat. Jag förebrådde honom en gång, att han satte sitt
lif på spel, fastän han hade hustru och barn, men jag
fick en blick till svar, som jag aldrig glömmer, lika litet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:19:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifochdod/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free