Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
genom en haftig yrsel, deri följande osammanhängande
meningar kunde urskiljas:
— Håll i stegen, go’ vänner, ty muren ramlar snart.
Du som är på stegen, håll dig säkert fast; slå högra
armeii kring en stegpinne. Jag känner nog igen dig
Alfred Winckler, du är en duktig pojke, och brås på
far din, som hade hjerta i bröstet... O! hvad hon
darrar vid mitt hjerta ... hon svimnar tf, . .jag kiinner
hennes varma andedrägt och hon fattir mig om halsen!
Stegen danar i luften... släpp ej ditt tag, flicka... nu
faller ban till botten af hafvet. En qvinna öfver bord!
liala ut en båt, kapa taljorna, kasta rädduingsbojen,
rodret upp i vind, jag följer sjelf med båten ... ro
gossar som karlar, ty min brud vill sjunka. Ah! min arm
är krossad ... det svindlar för mina ögon . . . hajarne
komma . .. ännu ett årtag, gossar... sà der ja; väl rödt;
nu, i Guds namn, nalkas vi henne. Jag har henne i
miua armar. Hon småler, hon älskar mig. Mamma
hvar är du . .. din Alfred är lycklig.
Modren afhörde dessa osammanhängande meningar
med oro och förvåning, ty de gåfvo tillkänna, att
sonens hjerna var sjuk och hans inre träffadt af denna
låga, som bränner hjertat och förhärjar dess område,
ifall den ej blifver tillfredsställd.
Doktorn anlände emellertid, undersökte den sjukes
tillstånd, ordinerade koppning på armen och en mixtur,
samt förklarade, att efter några timmars hvila skulle
patienten upphöra att yra. Han ville återkomma vid
den tiden. Fru Winckler blef lugnad och vakade hela
den återstående delen af natten öfver sin älskade son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
