Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
utan ut på böljan med stora gossen, så smakar det bättre
att taga emot honom vid hemkomsten, ty då är pligten
uppfylld, denna vigtigaste del af vårt eget jag."
Hon är emellertid sorgbunden denna ömma moder,
och hon längtar (ill aftonen, då hennes Alfred kommer
sjungande in i salen, fattar henne om lifvet och dansar
ora med gumman ett par hvarf på golfvet, för att
uttrycka sin glädje att åter vara hos den bästa vännen på
jorden. Modren småler då mot sin son, betraktar med
välbehag den vackra gossen, ty han är ännu en gosse
för henne och skall väl så blifva, och hon känner sig
lycklig.
Äfven på stickstrumpan ser hon med välbehag, ty
hon arbetar åt honom, och medvetandet deraf gläder
hennes goda hjerta. Fru Winckler är nära 50 år, af
medelmåttig längd, raed behagliga anletsdrag, öfver hvilka
mildheten och godheten lägrat sig. Det gör en
menniska godt att se in i hennes trogna ögon och hennes
småleende är värmande. Man har en god menniska
framför sig, som älskar hela menskligbeten och vill göra alla
godt, så långt hennes krafter sträcka sig. När hon
talar, komma milda ord fram, som vittna om hennes eget
hjertas renhet, och hennes största glädje är att sprida
hugnad hvarhelst hon sammanträffar med menniskor.
Hon vet sig knappast hafva en ovän i denna verldeD,
ocb hade hon en sådan, sn skulle det vara hennes
innersta behof att först räcka handen till försoning, äfven
om hon visste sig vara den sårade. Ur ett sådant ädelt
sköte hade sonen kommit och ej underligt då, att han
var en typ af "gentleman" och "svensk sjöman".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
