Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
menniskan hvad hjertat befaller, sedan faran är
öfverstånden.
— 01 min fru, när man ser döden i et)
f¾rskrtOk-lig gestalt nalkas och man blifver räddad, vet jag ej
huru man skall kunna glömma att vara tacksam både
emot Gud och menniskor, — yttrade Klin ined en mjuk
och skön stämma, som klingade viilIjmlaix)•>.
Den lilla sommarnatten aftogs och blottade en
rikedom af flätor, som lågo skönt virade kring don lilla
välrundado nacken; en svart niantilj måste älven glida
ned af de rundade skuldrorna, och der stod nu en
18-årig mö, vacker och frisk, blygsam och behaglig.
Värdinnan förde Klin i förmaket, tankande fin tig -j’lf:
"det var rätt väl att ej Alfred var hemma, ty denna
flicka är skön som en dag och min gosse har ej ondt
efter att fatta eld;" man satte sig.
— Min son är ej hemma ulan ombord å sin brigg,
som ligger på strömmen Han skall ut på en lång resa
på 3 år och håller nu pá alt rusta, — sade fru
Wiook-ler, — han har fått kaptensbeställning, ehuru blott 23
år gammal.
— Ack så lyckligt att herr Winckler vunnit så
tidig befordran, men å andra sidan så olyckligt, att fru
Winckler måste skiljas från sin son i 3 långa år, —
yttrade Klin med deltagande.
— Ja, nog känns det bittert och tomt mången stund
men pligten är en god hjelpan’ att hålla oss uppe, dä
so gen vill taga öfverhanden Roar det mamsell Reuss
att se briggen, så är här kis are. Jag skall lotsa ögat
om mamsell håller i kikarn. Lätt upptäcker man ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
