Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
densamma, fattade gumman om lifvet och snurrade om
med henne efter gammal vana, gnolande, och, sedan han
ändtligen stannat med snurrningen. utropade han:
— Här ar jag nu igen, min älskade mutter, och
jag tror att du får stora ögon. etter som jag kominer sá
tidigt ]ii eftermiddagen. Men, ser du, ja» tyckte att
vädret v.ir herrligt och fick en idé) fttl du skulle komina
ut i’n stund till din gosse pa lirigeen och dricka kaffe,
äta apelsiner och namnnm. ty jag har i dag fatt en låda
i present.
- Du riktigt tur ne I en gammal menniska ined
ditt ras, –varade modren, låtsande blifva liksom litet
stött, vi lia frftmm&nde i förmaket och du kommer
inrusande sjungande och dansande, icke paàaar sådant?
— Blif ej ond lilla mutter, — sade Alfred och
al-lyftade den hvita halmhatten, — jag mast* vara glad
de la stunder jag ännu får se dig, sedan kommer sorgen.
Men hvilken är på besök? Kan jag presentera mig i min
blåa kavaj, mamma?
— Ja, min gosse, visa dig som du är, ty rocken
är intet mot hjertat, som slår derinnanlör. - yttrade
modren och gick med sonen iu i förmaket, men
knappast hade den unga sjökaptenen blifvit varse Kliu.
förrän ban uppgaf ett rop af glädje, hastade fram, och,
drifven af sina inre häftiga känslor, omfamnade den
iui’_’i flickan.
Modren stod häpen, förvånad och rörd pá samma
gång, ty det var naturen som handlade och
konvenansen måste då nöja sig med att — rodna. Den darrande
flickan var för mycket upprörd att följa annat än sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
