Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
lete, en blixt af vrede »mög lig in i hans öga och med
<!arrande stämma yttrade han:
— Elin Reuss! Du glömmer att jag är din
förmyndarn ’"-Ii gifvet bart din hand.
— Üu, hvad farbror nu ser otäck ut, alldeles som
ert purtratt af de "nedersta"- figurerna pä den stora
taflan i Storkyrkan, föreställande yttersta domen. — sade
Elin i en allvarlig ton.
— Du är oförskämd, tror jag, — sade rådmaunen,
som förlorade sin vanliga lugna ton och började tala i
en högre.
— Visst icke, jag bara talar efter min öfvertygelse.
— Så mycket du vet, Elin, sa skall ingen ega dig,
förrän jag gifver dertill mitt bifall såsom förmyndare
och giftoman.
— Apropos förmynderskap, kära farbror, så skulle
jag bra gerna vilja veta, huru stor förmögenhet jag eger.
— Den är ganska liten, kära barn, och räntan
räcker knappast till din garderob och andra
förnödenheter — skyndade sig förmyndarn att omtala i en
beklagande tonart
— Da kan väl farbror ej hafva så stor glädje att
se mig ogift, utan bättre är att jag får en man, som kan
föda mig.
— Ack! Elin, har du glömt, att dina föräldrar
öfverlemnade dig i min vård, och jag bedyrar, att så länge
jag har en brödbit skall jag dela den med dig, men att
släppa dig i en främmande mans händer vid så unga år,
det förbjuder mig mitt samvete — yttrade den gamle
skrymtaren med en röst, som var darrande och gråtfull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
