Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
och han skulle tallit till gifvet, om ej brorsdottreu
skyndat till hjelp och fattat honom i armen.
— Tack Elin, jag har yrsel ibland. Led mig in i
mitt skrifrum i soffan, ty jag måste hvila.
Inkommen dit och sittande i densamma, vände sig
gubben till Elin under synbar ängest med denna fråga:
— Hvem beskyller man för dessa rysliga saker att
vilja innebränna en oskyldig och för slem vinnings skull
blifva mordbrännare?
— Man beskyller en allmänt aktad och gudfruktig
man vid namn... — hon sade dessa orden sakta och
skulle just tillägga namnet, då en band mildt lade sig
på hennes mun. Elin for förskräckt upp ur soffan och
fann sig midt emot sin fästman. Han hade ofrivilligt
blifvit åhörare till en del at samtalet, i det han
inkommit genom salsdörren utan att någon hört det, men
då han fann, att saken rörde honom sjelf och han
ansåg otjenligt för sitt frieri, att Elin berättade mera, steg
han in i rådmannens skrifruin och hindrade henne att
fortsätta. Kapten Winckier var svartklädd och hade
hvit halsduk om halsen. Han ämnade fria till mamsell
Reuss och uppvaktade derföre hennes farbror, som var
förmyndare och gifioman.
Elins ansigte strålade af glädje och hon tryckte med
varma Alfreds hand, under det att en uppmuntrande
blick flög ur hennes ögon älskaren till mötes. Alfred
smålog och syntes bestämd att våga det yttersta.
Rådmannen hade vid en främlings inträdande haft förmågan
att lägga en mask på sitt upprörda anlete, ehuru
sara-vetsvågorna svallade hårdt i hans träffade hjerta. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
