Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
jag söker vinua mitt mål på andra vägar, då denna ej
lyckats, — sade sjömannen med en beslutsara ton, som
väckte rådmannens uppmärksamhet och tvang honom till
följande fråga:
n
— Ämnar ni trotsa mig, herr kapten, sa förklarar
jag att ni får eu envis motståndare.
— Så mycket bättre. Ju svårare striden varit, ju
ljufvare belöningeu, som följer med segern, — bedyrade
den oförskräckte mannen af hafvet, som nu började att
retas af motståndet.
— Men segren följer ej alltid på striden, det kan
äfven blifva ett förfärligt nederlag, — profeterade den
envise gubben.
— Nåväl då, herr rådinan, — ljöd det från den
unge friarens läppar, — vi skola då mäta oss med
hvarandra. Märk noga, att jag, Alfred Winckler, son
af en allmänt aktad fader och moder, sjelf utrustad med
förtroende i denna verlden, hvilket bevisas af min vunna
befordran i dag, har begärt er pupills haud, sedan jag
förut erhållit hennes hjerta, men blifvit afvisad. Jag
har dock en slags rättighet framför andra att vinna denna
flicka, ty jag har med fara för mitt eget lif räddat
hennes, och en domstol skall finna det helt naturligt att
den får flickan, som så vårdat sig om henne, fastän jag
då ej kände henne ens till namnet. Ingen skall väga
påstå att mitt frieri hvilar på beräkningens låga
grunder, synnerligast då hela verlden vet, att Alfred
Winckler aldrig dyrkat guldet såsom en slaf, utan ansett
heder och ära högst på denna jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
