Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
hugg tillbaka. Han svarade derföre med en Mamma,
som liknade vredens och förolämpningens:
— Min herre, ni glömmer er, vare sig af häftighet
eller fåfänga. Det är ej nog med att kasta ut
beskyllningar, man måste bevisa hvad mau säger. Olof Reuss
åtnjuter förtroende af sjelfva förmyndarekammaren, ty
mina pupillers papper har jag alltid klara, och jag
tillåter ej en främling ifrån gatan att kasta smuts på mitt
namn i mitt eget hus.
— Tror ni att en ärlig sjöman skulle njuta af
dylikt afgrundsnöje, det att nedsätta en menniska. Ack
nej; hafvets söner kunna vara lättsinniga, men de ÜXO
sällan dåliga. Ah nej! herr rådman, jag saknar ej
bevis för mina ord, men jag vill ej gerna blotta dem, ty
de böra hellre döljas i mörkret, hvars barn de äro.
Bättre vore, om jag kunde vinna ert bifall till Elins hand
utan detta medel, som sårar en hederlig karl.
— Tala ut, inin herre, jag är beredd att höra och
skall väga hvarje ert ord, ty kanhända ni aldrig mera
kommer att tala vid mig.
— Som Di vill, herr rådman. Striden skall då
blifva på: lif och död — frågade Alfred, vändande sin
blick till den gamle mannen, som satt uedlutad med
hufvudet, men svarade med en egen tonart:
— På lif och död, min herre!
Alfred drog djupt efter andan. Lian ville knappast
vidröra det rysliga ämnet, ty han var en god menniska,
med ungdomliga, friska känslor, (lia från laga
beräkningar, och dessutom gällde det nu heder och ära, samvete
och gudsfruktan, hvilka alla sköna egenskaper skulle i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
