Lif och Död eller Branden vid Glasbruksgatan år 1840 / 62 (1869) Author: Lars Johan Govenius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

III.

Det är en månad efter denna skiftesrika dag. En
slup ligger förtöjd vid kajen på Skeppsbron. Sex unga
sjömän sitta på sina bänkar, i högtidskläder, väntande
på gäster, som skola följa med båten. Snart synas
åtskilliga vagnar stanna vid kajen. Det är en
bröllopsskara, som vill taga afsked af brud och brudgum.
Alfred och Elin hafva nyss blifvit sammanvigde. En
himmelsk glädje och frid hvilar öfver den kyska brudens
hela väsende och den lycklige brudgummen är stolt som
en kung i sitt rike. En gammal man med hvitt hår
småler mot de unga nygifta, och en ädel medelålders fru
gråter af glädje. Den förre är rådman Olof Reuss, i
dag klädd i de återfunna medaljerna, och den sednare
är enkefru Winckler, den ömmaste moder af alla på
denna jorden. Dessa fyra personer stiga i båten. Den
lägger ut under varma välönskningar från land. Slupen
klyfver hastigt vågen och lägger till vid briggen
Lucretia, som är öfverfull med vimplar hissade på kaptenens
bröllopsdag. Fyra kanonskott gifva tillkänna, att
Lucretia lättar ankar för att gå till sjös. De gamla följa
med ett stycke, innan de skiljas från det käraste de ega
på denna jorden, och sålunda slutade ju ej så illa
novellen: Lif och död?

Slut.

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1869.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>