Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När Agust kom te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Stina, du är påckader te å spara dej lite nu framåt,
sa ja.
— Jo, i helseke nu när våren å hösten[1] å sjuren[2]
testunnar, sa Stina.
Å dä säjer ja harren, att mönna kvennfolk har ja sett,
men allri maken te min Stina, om en så vell leta i sju
körkesocknar. Hon ä snäll å troen såm en fårahunn å sleti såm
den värste sillahäst, å hon säjer inte möcke just, men åm
hon kunde göra åss en betjäning mä ’et, så vore hon teress
te å dö för mej å ongarna än i da, dä gamla skrället.
Å hon hängde i bå höst å sjur, å när ätterhösten kom,
velle hon stå å tröska mä mej på loen.
— Dä bler allt en djädrans lögn, sa’ ja; du rent
fördärfvar dej, din tosing, sa ja.
Män då bara grinade hon å la fram neckerna på logålfvet
å to en pläjel[3] å ställde sej te å bösta å slå mol ensam
mä en, så ja va tvungen te å ta en pläjel mä, för dä inte
skulle låta för illa.
Å om harren vell tro mej äller inte, män vi gnodde å
ett halft lass sä om ottan för jämnan å passade ändå kriaturen.
Så en da fram mot jul, när vi inte hade mer än sex
krakar åttonneveckekorn[4] igen, höllt hon opp mett i kyngen[5]
å to sej för bröstet å sa:
— Kalle lelle, ja får låf å gå in i stuan en vänning.
— Då vannar ja köna[6] mäan,[7] sa ja.
Män ja vannade köna å satte en ny löfkärfve på pennen
te fåren å geck å spankulerade en go stunn. Så geck ja bort
te smeen, som hade snushandel, å köpte mej en dåsa
Karlshamnssnus, men när ja kom hem syntes ändå inte Stina,
hvasken på loen äller i fähuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
