Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Rotehjonet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan höra den, då de tre skoflarna mull å kyrkogården, utan
högmod och bitterhet, bjuda sitt »stig in» från en annan
värld.
En sådan ställning intaga »rotehjonen» på landet, men
hela den där institutionen håller nu, dess bättre, på att
försvinna till följd af en mera upplyst och mänsklig
uppfattning af de bättre lottades förpliktelser i afseende på
fattigvården. Låtom oss dessförinnan fästa på papperet några af
dess drag.
Rotehjonet är eller rättare var en sådan till själfförsörjning
oförmögen, mänsklig individ, som man för besparings skull
lät gå omkring i fattigroten från gård till gård, uppehållande
sig viss tid på hvarje ställe, vanligen en dag på hvarje
fjärdedels mantal. Hvar och en, som har känsla af hvad ordet
hem innebär, fattar lätt det tröstlösa eländet af ett sådant lif.
Det torde för de flesta vara bekant, att slafhandel ännu
faktiskt bedrifves i Sverige därigenom att kommunernas
fattigvård »bortsäljer» (just det ordet begagnas) företrädesvis barn
af utfattiga föräldrar, men äfven mer och mindre orkeslösa
äldre personer, på entreprenadauktion till den församlingsbo,
som begär minst för deras vård och underhåll.
Det är upprörande att på en sådan »auktionsdag» se de
små magra, bleka och förskrämda ungarne — för tillfället
någorlunda helt och rent utstyrda, men vanligen i någon
äldre persons kläder, som äro dubbelt för stora — stå och
trängas vid sockenstugans dörr. Somliga röja idiotisk slöhet,
andra snyfta sakta, de äldre, som redan någon gång förut
»gått under klubban», speja oroligt och ängsligt efter hvem
de månde få till husbonde.
— Nu ska’ du inte va’ oresonlig, Kalle i Stubbalyckan,
ljuder auktionisten-fattigvårdsordförandens uppmuntrande
stämma, pojken är ju hela elfva år, kan hacka ris och hjälpa till
i ladugården; till våren kan han t. o. m. lära sej att köra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
