Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Medborgerligt förtroende»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så skref Stål i och för lysningen till församlingen, där
han senast varit mantalsskrifven, och så fick han ett bref
med pastorsämbetets sigill.
När han sedan om kvällen slog armen om sin Annas
fylliga midja, darrade nog både hand och röst, då han med
flammande kinder frågade:
— Ä’ dä’ riktigt säkert, att du vill bli min lilla hustru,
hva’ som än kan hända?
Jo, det ville hon, och det vilja i regeln flickorna alltid,
när man fått dem så pass långt.
— Men om det nu ... om det nu skulle ... om det
är något riktigt galet med mig?
— Herre Gud, Stål, du ä’ väl inte frimurare heller?
— Nej, men dä’ ä’ kanske något ännu värre ...
— Ä’ dä’ ett lyte? sa flickan och rodnade.
— Ja, ett lyte är det, det skall Gud veta, sade Stål och
blef askgrå i ansiktet.
Och så fick hon se prästbeviset.
Hon grät alldeles förskräckligt, förstås, men apostelen
säger ju, att »kärleken fördrager allting», och den apostelen
måtte nog varit en karl, som hade reda på sig, ty inom en
halftimme var Annas lilla hjärta tröstadt, och Stål hade fått
löfte, att om han också saknade medborgerligt förtroende,
skulle han dock alltid äga hennes, och hade han mist »äran»,
skulle han få kärlek i stället.
Men föräldrarne tänkte inte så. En »ärelös» skulle
aldrig få deras barn, och i deras mun föreföll saken också
Anna vida värre, än då hjärtat slog och pulsarna glödde
där nere i syrénbersån.
Den »ärelöse» jagades bort äfven härifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
