Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - En fähus-idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så to hon honom i hornen å ledde in honom; å kan ni tro
att tjurafan han bara tekade sej mot hennes kjol opp å ner,
opp å ner å mumlade: »mu...u...uh» rent som han vatt
gla ve gräbbetosingen, han mä.
I förstningen, när hon va kommen, va nämndamannen
rent besatt te å va envetten mä å gå i lagårn å stampa å
passa kriaturen. Allra roliast töckte han dä va å stå å
kela mä den koen Lina mjölkade, å på dä viset flötte han
säj frå bås te bås å kliade korna på nacken å tittade på
gräbban tess gubbafulingen töckte dä rent började röcka i
hårrötterna.
— Dä va hundan hva du har blett kogalen! sa
nämndamansmoran te gubben å tittade på sneske på Lina.
— Mor lella, ja låt skrifva in mej i djurskyddsföreningen
ve sista tinget, töckte nämndamannen.
Men en gång då ja lå på slinnet å plockade ut kalfvahö,
vannt inte gubben styra säj, utan slo armen om nacken på
gräbban å kösste henne.
— Tvi tusan, husbonne! sa gräbban å spöttade. Dä lika
välment om I inte kössens; å vell I inte va från fähuset, så
säjer ja te moran.
Sen begynte herarna, hans pajkar, å göra sej äranne mä
å rökta oxarna å sätta om båsbalkarna då Lina va i fähuset.
Å hva som där ordades kan ingen veta, men en gång kom
Petter Johan ut ur laan å va rö på den vänstre käften, å sen
brydde di säj inte om gräbban mer.
Så kom där en friare te nämndamannens Lotta. Dä va
ändå en rusthållareson från Hafreboda, å far hans hade
skeckat honom å förelagt honom att inte släppa frieriet förrän
bå faern å Lotta gett sett jako därtell, för dä va satt ut ett
or att gräbban feck halfsjuttonnetusen daler genast å
dubbelt så möet när Herren kallade di gamle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
