Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - En fähus-idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dä va en rasker, granner here mä munstascher å
långstöflar å doffelytterrock å herrskapli på alla di vis. Å hans
öjen di spelade i skallen på an, när han feck se hur bra
allting va på stället, å sölfskeerna å nämndamannens
gullklocka.
Men när han feck se Lotta, då hostade han å ref säj i
hutet å tittade så snopet å allsmäktit ner på bordfoten. Inte
för ja vell klandra gräbban, för hon va hvasken enöjd eller
surbenter, å ett djädrans godt rökte hade hon, för ingen velle
ve na. Men hon tittade i kors, så att när hon skulle smila
åt fästemannen så for dä ena öjat opp i karahöllan å dä annra
ner på katten unner spisen. Å nå’t vidare hull va där inte
på na; frammantess va hon släter som en stuedörr, å bakätter
va hon sne som en krokedil. Ja, dä va i alla fall synn om
gräbban, för hon hade inte skapt säj själf, men hon va lite
snäft tetagen i alla ändar, å om dä nu va att dä ena benet
va lite för långt eller att dä annra va så möet kortare, men
haltade gjore hon.
Ja, när rusthållarepajken fått säj tu eller tre
smörgåsasupar å en feskasup, så ble där, förstås, humör å illvet i an,
å då kröp han te Lotta på söffelocket å satte säj jämte henne
a skulle prata kärleksord; men dä geck knalt.
Så kom Lina in mä kvällmjölken, å genast obsalverade
ja hur hjartat flöj i rusthållarepajken. Den ene stunnen va
dä nere i stöflaskaften, å då va han blek som en gast; den
annre stunnen slank dä opp i halsagropen, å då va han rö
som en pion.
Dä va då också en djädrans kona te å va granner, när
hon satte den sian te. Rakiryggen som en säakrake å runn
om armarna som ett tottaträ, bre öfver höfterna som en
sakristidörr å trinn tvärs om bröstet som en hueputa, å så
mä öjen som blänkte å glänste å trellade i hutet på na som
på en vettskrämder råbock. Ja har vatt lite öfverallt, i Ljungby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
