Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När körkevärdens Pelle skulle tala ve landshöfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Pelle kom hem och skulle äta middag, satt han tyst
som en riksdagsman, som är oppe i Stockholm för första
gången, och potaterna tyckte han blefvo så stora i munnen
som ordentliga kålrötter. Han suckade och pustade och stora
svettdroppar plaskade ned för hans panna i ärtfatet.
När körkevärdamoran fick se hur illa Pelle mådde, så
begrep hon, kan veta, inte att det bara var samvetet som
steg på ända för pojkastackarn, för i hela hennes släkt hade
de aldrig haft ondt af några samveten, utan hon tog och
bäddade ner honom i dunkuddar och skinnfällar och tog i
håll med att drifva ut sjukan med isopsté och två eller tre
brännvinsgökar.
— Mor, ta hit psalmboka, ba Pelle.
— Harre Gu, Pelle lelle, du vell väl inte dö ifrån oss!
skrek moran.
— Åh skräp, men dä skadar allri å ha lite guss or å dra
på, tyckte Pelle.
Och så läste han evangelierna för de sista sju helgdagarna
och syndabekännelsen och bönen för en faderlös yngling och
för sjöfarande, men till sist så stack tårarna ut ur ögonen på
honom som saltpärlorna på en trilling bonnasmör.
Då gick moran efter iglarne i farstuskåpet. Men det var
sådana där nosgranna herrskapsiglar, som va köpta på aptek
i Jönköping, och Pelle var skäligen svettiger och osmakliger,
där han låg i fårskinnsfällarna, så för säkerhetens skull tog
moran ett tag med pekfingret i mjölkabunken och klente lite
söter grädde på halsaknystan på Pelle så stadboiglarne inte
skulle hålla sej för goa.
Men Pelle suckade och pustade likadant och läste på i
psalmboken; så till sist vände han vid »en döendes bön» och
spände på »brudvigseln» andra vännan.
När då moran ville skicka bud på Stina i Horjaryd för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
