Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Nämndamannens grisaso
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråt å ga sej den lee på, att om hon inte feck an, så skulle
hon ta å kullstypa sej på hutet mett i åen.
Dä va ingen fara mä heren, förstås, för han va holians[1]
kvek å smånätter i ansektet å lemmader[2] som en mänska,
som kan uträtta nåt, å sex tusen daler hade han i morsarf,
så han va inte rent barsleten inte; men inte kunne dä ändå
vurna[3] sej för en tocken å gå å slå käft mä nämndamannens
gräbba. Hon skulle te minstingens ha en halfgårdsbonne utan
annra inteckningar än hybeteket, hade nämndamansmoran sagt.
Heren — Kalle hette han för resten — hade inte bätter
vett än ve sefframässetien hade han frågat nämndamannen
ätter gräbban, å bett, att om di inte velle ge sett jako te
själfva geftaremålet, Karin te minstingens skulle få flötta hem
te an tu eller tre vecker för å si va hon själf töckte.
Å dä va Karin mä på, för gräbber di ä allri illa ve, men
nämndamannen han bara knäppte å knäppte på
selfversnusdåselocket å grinade som han brukade på marken[4] när di
messbjudde hånom på hanses stutar å sa:
— Hå hå, dä vurnar sej inte, Kalle, men åm du vell bli
min piemåg, så ska ja fråga en å lejegräbberna.[5]
— Tack för tebået, men far min ä fjäringsbonne å
lejegräbberna ska allt få va i fre för mej, sa Kalle å begynte
tocka sej mot stuedörren.
— Va inte nosier, Kalle, sa nämndamannen. En syp ska
du väl ha för omaket i alla fulla fall.
— Tackar såm bjuder, sa Kalle å to ut bjärlen[6] å la på
grytehyllan.
Å Kresti himmelsfärdsdas ättermedda kom han dit omigen
å frågade på gräbban, men då ble nämndamansgubben rent
förbaskad å ba an veta hut, å spanderade inte på an så
möcke som en kan knyta i en slipsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
