Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Nämndamannens grisaso - Per Jönssons Lasse, som kom sig upp i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Kalle lelle, va inte onn på mej! sa gubben te sist.
Kära hjärtanes, tror du att du kan hetta sona mä lifvet?
— Lif å dö står i Herrans hand, men om ja finge löfte
på eran Karin, så nock skulle ja te minstingens försöka.
— Körkevärden har en djädrans bra grisaso, sa Karin.
Kommer inte vår so te mötet, så tar körkevärden pris i år mä.
— Dä ska ble en djäkla lögn, om ja ska dö därigenom!
skrek nämndamannen å slo näfven i boret så pannekakefatet
hoppade. Här ä min hånn, Kalle! Kan du skaffa mej grisasona
lefvanes igen före solakvällen, så ger ja dej gräbban och tretti
tusen mä na, å två oppbäddade sängar å de grimlete stutana.
Kalle slo te, å ga Karin en bleck, som geck na tvärt
igenom lifvet precis som när en ränner en säakrake genom
en hafrenek.[1] Å så geck han.
I solakvällen kom han tebaks å sjöng å trallade å va
nyrakad å hade körkevästen på sej och sona mä sej, bunnen
mä ett grimmeskaft om den vänstre bakfoten, för dä ä den
likaste fason te å lea svin på, som finns i hele värden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
