Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Huruledes Sven Persson och Carl Olsson bytte fästmör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack, herre Gud, det är så mycket här i världen, som
ställer sig hindrande i vägen mellan tvenne hjärtan:
familjehat, olika börd, fattigdom, afundsjuka o. s. v.; här var det
kunglig majestäts och kronans kopparkittlar.
Men emellertid har Sven fått halsduken knuten och
finkelgöken utdrucken, och farsgubben grinade och mente på, att
om det knep, så lade han till de rödgrimlete
10-kvartersstutarne på hemgiften, och det vore väl f-n om de inte skulle
kunna utplåna »kockaskammen», och mor Anna Karin sa,
som sanningen ä, att ett barn skall lyda sina föräldrar och
att Brita måste »ta sitt förnuft till fånga under trons lydno
till evinnerlig glädje», ty det hade pastorn sagt vore hvarje
människas plikt.
Lilla Sissa, Svens syster, ville sticka ett par kringlor i
tröjfickan på bror sin, men mor sa att det kunde vara
detsamma, för hur besatt det gick, så skulle han väl ändå ha
merafton hos nämndemannens.
Och så gick Sven, men som han hade fem fjärdingsväg
och ett ovisst öde framför sig, så tog han just inte ut stegen
så värst. Därför blef han också snart upphunnen på
utfartsvägen af en annan ung man, som kom från en genväg öfver
skogen och gladt hälsade: »Go kväll!»
Sven sa: »Tack för det!» och så tog han upp sin dosa och
frågade om det inte fick lof att vara några frö på kvällskvisten.
Främlingen sa inte nej, och som han hade en blå
lommaflaska i snappsäcken, som kunde gå en 5 eller allra högst 6
supar i (flaskan förstås), så bjöd han väl så godt igen och
så blef där vänskap på ögonblicket, alldeles som när två fina
herrar i frack, som aldrig sett hvarandra förut, efter alla
konvenansens regler presenteras för hvarandra på en bal och
dricka punsch och »lägga bort titlarna» och dunka hvarandra
i ryggen, som om de känt hvarandra i 25 år, och jubla:
»F-n så gaskigt, gamle hedersvän!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
