Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Gamle Trogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som just hopsamlat ett ansenligt vedfång till underhåll af
julbrasan. Löjtnantens hjärta slår fortare, den där
kämpafiguren förefaller så bekant, och i ett nu gör den »ställning»,
veden faller i snön och från skälfvande läppar höres ett
jublande:
»Gud bevare löjtnanten!»
Respekten och disciplinen framför allt, så var tidens sed;
men utför gamle Trogens brunbarkade kinder runno två
pärlor, som bestämdt inte stå omtalade i reglementet, lika
litet som det »formelt oriktiga sätt», på hvilket löjtnanten
här med öppen famn besvarade soldatens vördnadsbetygelse.
Gamle Trogen hade vandrat den lilla vägstumpen ned
till sitt Sunnerbo — öfver Finland och Lappland, han hade
uppsökt sin käre herres barn, han hade sträfvat och arbetat
för dem, han hade värnat om det herrelösa hemmet, och nu
stod han där, visserligen själaglad, men styf och rak och
anspråkslös, som om han blott borstat ett par stöflar eller
hämtat en flaska »konfonium» från marketenteriet, och åter
hette det:
— Gud bevare löjtnanten, men kanske att han nu ville
se de små mamsellerna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
