Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Läsemötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidan, att hon måste gå och lägga sig från både andlig och
världslig välplägnad.
Kl. 9 på morgonen kom prästen. Två »doppekoppar»
och en »släter» var det minsta han kunde slippa med i den
till serveringsrum ordnade »farstukammar’n», om han ville stå
det minsta väl hos moran, och tog han därtill en bit af
råmjölkspannkakan, tyckte alla, att där kom liksom litet mera
andans kraft och trones visshet i hela hans tal.
All prästerlig förrättning måste inledas med bön och sång,
men som klockaren på landet vanligen tillika är skollärare
och har lektion på förmiddagen, kunde han först senare
infinna sig, hvarför någon äldre, efter landtligt getapulianska
begrepp i tonkonsten förfaren man af prästen anmodades taga
upp psalmen, och som småländska tongångar gemenligen gå
åt höjden, »tog han upp den» ända till höga c med stor
lätthet samt med dessa darrande drillar och löpningar, som
Bondeson så mästerligt förstod att återgifva, och hvilket
sångsätt af allmogen kallas för »sjunga på fjäder».
Och så börjades »oppskrifninga», ty till prästens många
världsliga befattningar hör äfven den af roteman och
mantalskommissarie. Nu skulle det bestämmas, hvilka som skulle
»stå skrifna» i hvarje hushåll till nästa år, och de från
främmande socknar inflyttande tjänstehjonens attester aflämnas.
Samtidigt antecknades, hvilka som bevistade dagens förhör.
Med en mera faderligt anlagd församlingsherde vid
protokollet kunde dessa »oppskrifningar» stundom bli mycket
underhållande. Då gick det till så här:
— Numro 27 Lilla Klockhem. Där ha vi först och främst
hemmansägaren Sven Jönsson, född 1832, och hans piga Anna
Karin Jonasdotter ... ja ha, piga ja. Men hör nu, min käre
Sven, hur länge ämnar du låta det där förhållandet fortfara?
Det är en skam för hela läseroten, att du, som äger egen
gård och grund och är husbonde och borde vara en föresyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
