Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Friskt humör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hitta något att fördärfva i jordkulan. Det stackars barnet
gjorde hvad det kunde, det drog ut eld på golfvet, men ack!
golfvet var af grus, så det ville inte bli den minsta lilla
eldsvåda af. Kulans enda fönster slogs sönder, men då satte
mor ett oljadt papper i stället. Sedan kunde en ung man där
i huset egentligen inte göra annat än lägga svafvelstickor i
vattenspannen och välta ut vällingskålen i askan. När vi
tänka på små barn i bättre familjer, hvilka äro i tillfälle att
med ett enda ryck i bordduken taga sönder en hel téservis,
måste vi ömka lille Kalle.
Men Kalle var vid godt mod, trallade och sjöng så att
det hördes ett bra stycke ut i hagen. Var det furuskogens
friska vindar, som blåste in lifsglädje i hans lilla bröst? Var
det exemplet af skogens glada, fågelfria, ofta hungriga, men
alltid lifliga härskaror, som kom den utsvultne »oäktingen»
i jordkulan att skratta åt hela världen? Ingen vet det, men
somliga trodde att Kalle var en idiot, efter han bara grinade
åt en värld, som envisades med att visa honom sin afvigsida,
och Gud skall veta att något snille var han inte, men nog
var han något så när klok ändå.
När Kalle blef några år äldre, försökte modern att ta
honom till hjälp vid det ansträngande, oupphörliga gråtandet,
som hon, stackarn, fått sköta ensam i åtta år. Då kunde hon
t. ex. säga:
— Du milde Gu’, hvarför ska’ vi ha ’et så uselt? Hvarför
ska’ dä va’ så olika deladt här i vär’en, som mellan den rike
körkevärden å oss!
— Usch, mor, ja velle inte va’ te körkevärdens! Deras
Pelle sa’ att di har ett sånt illakt golfdra’ där i stuan, men
dä ha inte vi, sa’ Kalle och hoppade högt på jordgolfvet
så att han välte ikull påsen med fattigsäden i.
En Decembermorgon, då Kalle vaknade fram emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
