Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Lönnkrögerskans dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Handlanden X. — det är af honom jag fått materialet till
denna lilla skizz — hade längesedan upphört att resa som
»expedit», han var blifven »sin egen», och tänkte han
någon gång på den kvällen i Småland, då han och hans kamrat
räddade tvenne människors lif, var det blott så, som då vi
lite hvar ibland låta själens öga flyktigt glida tillbaka öfver
halfförbleknade minnen.
Han hade i tjugo år haft affärsförbindelser med den aktade
handelsfirman —e i ....stad, men aldrig personligen träffat
dess chef. Nyligen hade han fått veta, att denne dragit sig
tillbaka från affären och öfverlämnat den åt sin son. Så
begaf det sig, att patron X. en dag af sin läkare fick rådet
att räta ut sin alltför länge öfver kontorspulpeten krökta
rygg i saltsjövatten vid västkusten, och på resan kom han
till ....stad. Köpmän äro lika artiga som andra, hvarför
patron X. begagnade sig af tillfället att göra en visit hos
den unge chefen för firman —e. Han blef på det vänligaste
emottagen och bjuden på middag i herr —es hem, som var
fint och elegant och där fru —e junior, en vacker, älsklig
kvinna, gjorde les honneurs på ett sätt, som rent förtjuste
handelspatronen »inifrån landet». Det enda, man skulle
kunna anmärka på fru —es utseende, var ett fult lyte å ena
kinden, såsom af ett brännsår eller dylikt, men gästen
grubblade dock mindre däröfver än öfver värdinnans sällsamt
blixtrande bruna ögon, dem han tyckte sig ha sett någonstädes
förr, fast han omöjligen kunde erinra sig hvar.
Men äfven den angenämaste middag har ett slut, och
efter kaffet tog herr —e sin gäst under armen samt sade till
sin unga fru:
— Vi gå nu ut för att herr X. skall få se litet af ....stads
omgifningar — och det är nog inte lönt att du väntar mig
till supén, Märtha lilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
