Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Brytegillet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till efter midnatt», såsom det heter i referat öfver andra
finare tillställningar.
Måhända göres då, vid »piglockets» smältande ackorder,
dammets hvirflar och kaffekopparnas harmoniska klingande i
diskbaljan, i hoppets värld det första utkastet i ett par unga
hjärtan till ny backstuga, nytt brytegille och nytt dansnöje.
Och så draga gästerna bort, och ungfolket blir allena i
det lilla hemmet. Och där går år efter år i stilla, dödlugn
enformighet. Barnen komma till världen, de skickas till
skolan med sin mjölkflaska och sin brödbit, de lära sig
katekesens fem hufvudstycken och såsom ett sjätte att gå vall
med husbondens boskap. Så »läsa de sig fram», komma ut
och tjäna hos andra, och snart stå de båda makarna ånyo
ensamma. Tiden har då måhända krossat de illusioner, de
gjorde sig vid »brytegillet».
Men hvad i Herrans namn kan dylikt folk ha för
illusioner?
Nå ja, just så stora äro de inte; någon vidare »social
ställning» ha de helt visst aldrig drömt om, och att fantisera
så högt som om en hälftenbrukares villkor, skulle de nog
själfve ansett som ett straffvärdt öfverdåd; men de hade
möjligen tänkt att en gång i framtiden kunna skrapa ihop till
en — ko, och så, just när de fått summan half, blefvo
måhända barnen sjuka, eller förlorade far sin arbetsförtjänst på
skogshygget, och så fara tankarna stundom vemodigt tillbaka
till tiden för »brytegillet», då de ännu sågo framtiden ljus.
— Ja, skratta inte, ty det gjorde de verkligen.
Om de älska hvarandra?
Åhja. Inte precis som Salami och Sulamith, när de
trängtade från stjärna till stjärna; mera då som ett par
herrgårdskampar, hvilka alltid varit spända vid samma fimmerstång.
Jag minns så väl en gång, då jag var med på en
backstugusittares begrafning. Kistan var utlyft och det lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
