Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »För sent»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han hämtats utan alla betänkligheter, hade varit hemma
och genast följt med.
Han såg skarpt på Mia, på Lotta och på Peter och så
sade han:
— Hvarför ha’n I inte hämtat mig förr?
— Herre Jesus, ska mitt barn dö, ä det för sent?
snyftade modern.
Peter sade aldrig ett ord, men vid doktorns yttrande for
en skälfning från hufvud till fot genom hans kropp, och så
gick han ut i farstukammaren.
Mia förstod allt. Hon hade icke kunnat tala på hela
dagen, men barnakärleken betvang svagheten och hon andades
fram:
— Mor ska inte va lessen; ja’ ä möcke bättre nu, å snart
kommer ja’ opp.
Och »opp» kom hon också samma afton — icke till det
fattiga hemmets små hvardagsbestyr, utan till det stora, ljusa,
rika fadershemmets sabbatshvila.
Höstvinden hade kommit, Saronsliljan »flyttats in». Luften
och ljuset i föräldraboningen passade icke längre för lilla Mia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
