Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - En allas vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sparfven från sparfhöken; men gifta sig det skulle han ändå, för
si det var ett sådant där dumt »barndomstycke», di kallar,
som nu håller på att bli alldeles bortlagda; men hade ni bara
sett den lilla pastorskan, när hon gick i sitt kök med ett
stort, hvitt förkläde, nytvättad sitsklädning, uppkaflade ärmar
och mun som en nyponblomma med trettiotvå små hvita,
jämna, friska »pärlor», som det hette på den tiden vi ännu
hade idealister, så tror jag nästan ni skulle känt er hågade
att förlåta pastorn för det han inte väntade att taga henne
tills han fått pastorat och hon löständer.
Men den där sommaren var ett välsignadt biår, och bien
svärmade tag på tag, alldeles som salig fosforisterna i
världen, och lilla frun hade nya kupor, bestrukna med honung
i flustren, färdiga för att mota in svärmarna i, men hon hade
väl inte det rätta handlaget, eller också togo bina hennes
små rödhvita kinder för nyutspruckna sommarblomster, ty de
stucko henne öfverallt i ansiktet, så hon såg med ens så fet
och välmående ut, som om mannen hennes haft pastorat i
tjugofem år.
Men pastorn var förtviflad och alldeles rådlös, ty
Augustinus och de öfriga kyrkofäderna han läst, sade visserligen
mycket om hin ondes glödande skott och om styng i
samvetet, men om bistyng sa’ de aldrig ett ord.
Men köksan, hon visste råd och sprang genast efter Kajsa
i Gatebacken.
Kajsa var då en stor, grof kvinna, så där kring
sextiotalet, hon hade blårutig bomullskjol, blårutigt hufvud- och
förkläde, blåklint i knapphålet på tröjan, ett blått märke i
pannan, som hon fått af nämndemannens tjur, då hon skulle
bota honom för trumsjuka, och en vacker, trofast blå blick i
sina stora, milda ögon. Som hon tillika visste bot för allting
och kallades till hjälp vid alla bekymmersamma tillfällen, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
