Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När järnvägen var färdig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suckat efter dikesspaden, medan deras ägare suckat efter korn
och kärna, fast ingendera förstått den andre.
Och så följde klokhetens och företagsamhetens vanliga
strid mot okunnighet och fördom, det nyas kamp mot det
gamla, och när så slutligen litet hvar var öfvertygad om att
fålen med de starka lungorna och det mässingsskimrande
seldonet hvarken var Beelzebub eller Antikrist, hvarken skulle
bränna upp dem eller ruinera dem, så blef det likväl mycket
kif om de olika kommun-aktieteckningarnas belopp och om
den nya vägens sträckning. Man hade visserligen för
närvarande 5 mil till närmaste järnvägsstation, men nu ville man
inte hafva mer än högst en half-mil, och ett närmande på en
eller en och en half mils afstånd värderades inte det minsta.
Men liberal var man, det förstås: Stenbergaborna ville teckna
hela 5,000 kronor, om — de bara kunde få linien att göra
en liten krok på fem fjärdingsväg, och rusthållarn i
Kläcklinge skref sig för 300 kr., om — han finge station på ägorna
och stora tomthyror.
Linien var ursprungligen fyra mil, men ingeniören hade
räknat ut, att om alla de olika församlingarna (för att nu
icke tala om de olika fastighetsägarne inom samma
församling) skulle få sin vilja fram, så skulle den blifva aderton,
hvarför han slutligen i förargelsen bad, att i stället för honom
en för stöfvaren buktande hare skulle få gå upp den. —
Det fordrades tålamod, nit för saken och kärlek till
hembygden att jämka ihop och tala förstånd för alla dessa
stridiga intressen, men det gick.
Och så kommo ingeniörerna och ställde upp sina
instrument på skogsbacken, och handtlangarne satte käppar i
marken och gjorde blekor i träden, och gamla Stjärna därborta
vid torpet lyfte förvånad sitt hjälmiga hufvud under en yfvig
gran mot den blänkande dioptern och tyckte, att hon aldrig
sett maken sen hon var en liten kalf i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
