Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - När far tog hem sitt julabrännvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i mun. Där hemma var alltid husbonden snäll och beskedlig,
talade mildt till öken och ptroade och stillade på märren när
harfven höll på att hugga i en sten på åkern. Men när han
kom till staden eller marknaden och varit och rotat efter
kuttingen eller buteljen i höet några gånger och klunkat och
smackat, då blef han så besynnerlig, kallade Pärla för »luring»,
knuffade henne, smällde henne hårdt med näfven på refbenen
och spände bogträsremmen galet, antingen för löst eller
för hårdt, så att lasset blef dubbelt så tungt som det behöfde.
Men Anders var ändå en reel karl, förstås, som inte tog
mer till bästa än att han både kunde reda sig och visste, på
hvad håll hemmet låg, när han väl fått märren i skacklorna.
Men »humör» blef det på honom, skall jag säga, när han
fått sig några glas. Då lyfte han inte på mössan hvarken
för prästen eller länsmannen, och var det någon, som kom
för hastigt och ville veta, hvar Anders i Åkroken var hemma,
så gafs svaret med knuten näfve.
— Hopp, Pärla! Nu ska’ vi hem i rödaste rappet, och
är det någon, som har lust för å följa mä Anders i Åkroken
nu, så går det ju an å försöka!
Nej, ingen ville försöka; man kände för väl till både
Anders och Pärla.
Och så bar det af i ilande fart utefter den glatta,
snötäckta vägen. Men Anders kände sig snart lite tung i
hufvudet, han släppte efter på tömmen så småningom, och Pärla
tyckte hon gärna kunde gå sakta uppför en stor backe.
— Ur vägen, bonne! Ser du inte här kommer
herregårdsfolk, din drummel! skrålar det plötsligt till bakom
Anders. Det är drängarne från Hamra, som varit af med
potatis, som skall »förädlas» vid det stora ångbränneriet i Lyby.
Drängarne ha fått några supar af brännmästar’n för att de
inte skulle vara kitsliga med målet, och äro uppfyllda af ädel
själfkänsla öfver att vara »statare» hos en »herrekarl».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
