Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hjärtekval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärligare tittade han på kopparflaskorna och tennfaten i
»karahyllan.»
Så kom nämndemannen:
— Ja, nu ä’ din fästman här, Stina, började far, men så
fick han se den lille sommardrängen sitta nere vid
köksdörren. »Gack ut pojke!» ropade han strängt och fortsatte:
— Ja, som sagdt här har du henne, Nils Petter. Du får en
duglig och lydig hustru och inte barskrapad heller. Och hör
du, Stina, du ska inte stå och slå ned ögona på det där viset,
för ingen ska’ säja om nämndemannen i Bolsåkra, att han
lurat bort en vara. Nils Petter vet hur det är fatt med däj,
och därföre får han tretusen daler mer med däj än jag
lämnar någon af de andra gräbborna. Se så, nu är den saken
klar. Nämndeman i Bolsåkra krusar ingen för att gifta bort
sin äldsta dotter.
Förödmjukelsen, sinnesrörelsen, rödhåringens plirande
ögonkast, allt förenade sig att sätta blodets färg på Stinas
insjunkna kinder och tända den länge slocknade glansen i
hennes ögon. Rödhåringens blick drogs från det stora
gillessötostafatet af tenn till kvinnogestalten framför honom. Ett
skimmer af djurisk belåtenhet gled öfver fräknarnas täta led; det
syntes gå upp ett ljus för honom, att han stod på väg att
erhålla äfven något annat vid sidan af de penningar, husgeråd
och tjäderkläder, hvarom han fått löfte.
Girigt grep han Stina om lifvet och klappade henne
otympligt . . . Ah! hon skulle velat klösa honom i ansiktet, men
plötsligt sänkte hon hufvudet och återtog sin lutande
ställning. Inte fick hon vara så kinkig, hon, den vanärade. ...
Det hostade till litet bakom de blårosiga sparlakanen ...
Nils Petter tittade upp under sin röda lugg, alldeles som en
strykrädd hundracka, när den misstänker att man vill rycka
undan vällingskålen.
— Du kan hälsa på svärmor din, upplyste nämndemannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
