Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hjärtekval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flitig, antingen hans små skrikande gåfvor famnas af en flod
af ljus och glädje, en värld af hopp och kärlek, eller de
handlöst kastas in i ett kalt och ödsligt rede, därifrån chariterna
länge sedan flytt och lämnat åt fauner eller medusor att maka
lustans eller splitets bränder på den äktenskapliga härden.
Men när Stina höll sitt och Nils Petters första barn på sitt
knä, ilade längtansfullare än någonsin hennes tanke till det
lilla värnlösa, förskjutna väsen, det kärlekens barn, som aldrig
gifvit henne modersnamn. Och i långa, långa nätter låg hon
och stred med sin trånad efter denne osedde den hopplösa
strid, hvars sköld är tålamod och vapen tårar.
Hon gick till sin fader och bad honom på sina knän, att
han skulle lyfta på den slöja, som skilde henne från barnet,
men han vägrade, och slutligen dog han med ett nej på sina
läppar.
Det är med människohjärtat inför smärtan, som med
glaset inför värmen; båda kunna brista, om de för hastigt
utsättas för sorgen och det sjudande vattnet, men båda tyckas
sakna gräns för sin förmåga att uthärda dem, om de gradvis
pröfvas.
Nya år kommo och gingo. Nils Petters hår var ej fullt
så rödt, och vården om barnen hade bundit Stina vid lifvet.
Icke såsom lyckan binder, men ej heller såsom handklofvarna.
Ungefär såsom tröttheten och reumatismen binda sina offer.
En afton, sedan alla gått till hvila, knackade det sakta på
rutan. Det var en ung vandrare, som begärde nattherbärge,
och det fick han. På morgonen fick han också frukost,
sedan husfolket gått ut på ängen och Stina var blifven ensam
hemma. Det var en rödlätt yngling med en kraftig kropp,
som han tycktes ha haft på sig ett tjugotal år. Håret var
linfärgadt, händerna valkiga, matlusten oklanderlig, ögonen
blå och milda, litet dumma kanske.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
