Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - En »indelt» gentleman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förut, strax efter barnets födelse, hade han kommit till
prästgården, och på föreställningen om det orättvisa däri, att
barnets moder skulle enligt kyrkolagens bud undergå
»skriftning» för sitt felsteg, medan han, fadern, gick alldeles onäpst,
hade Storm rätat på sig, darrat en smula på läppen och sagt:
— Skrifta då mig också; jag erkänner min skuld.
Han togs på orden, och troligen för första gången i vår
kyrkas historia lågo fader och moder på knä å samma
kyrkopall samt emottogo absolution.
Ändtligen började det ljusna för den så hårdt betryckta
familjen. Gubben hade fått löfte om ett torp i närheten, och
Gustaf hade lofvat honom hjälp med bosättningen.
Ändtligen skulle då den uppoffrande sonen få bilda ett eget,
själfständigt hem.
Men gubben hade genom sina många lidanden blifvit
grubblande och dyster; rubbningen uti mångåriga vanor oroade
honom, och strax före flyttningen fanns han i — ett träd i
skogen med snara om halsen.
Åter kom Gustaf till prästgården. Det djupa vecket i
pannan var större än någonsin, och hans stämma skalf då han
omtalade sin nya sorg och skam.
— Men hvart ska nu mor och syskonen taga vägen?
frågades.
— Åh, det är den minsta sorgen; de få väl vara hos mig
som förut, tyckte Storm.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Kyrkoherden tystnade.
— Hade någon annan berättat mig den där historien, skulle
jag tviflat, sade jag.
— Och nu?
— Nu säger jag, att jag inte fått veta hela historien?
— Hur så?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
