Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - På »broväg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på an, å ska’ ja’ ha smeen te å skjuta bort an, så tar han
sextan skelling för dä, å grafva opp an kan ja’ inte, för han
ä’ så grömt storer, så han runkar inte ett dugg när en sätter
järnspettet på an.
— För tusan, den ska’ ja’ skjuta bort nu på rasten för
ingenting; så’nt får en lära säj ve Norrlandsbanan å ja’ har
doningar mä mäj, sa’ Lasses Johan.
Och han höll sitt löfte så att inom en half timme dansade
den lilla stenknoppen ned i diket med en gruflig skräll.
— Du har en bra och snäller here, sa’ Masse till Lasse.
D’ ä’ annat än för mäj, som inte har vunna lavat te annat än
tre gräbbestackare.
— Å du måtte skämmas, dett gamla lea skrälle! Ä’ inte
din Emma den klakaste gräbba i fem körkesocknar!
— Åhja, vår herre har ingen sköll.[1]
Och så hackade man och körde igen af hjärtans lust, men
så gick Söragårdsbondens vagnskackel sönder, och då frågade
han om Masse hade ett par spikar att låna honom.
Jo, det hade han och så följdes de åt till
Söragårdsbondens mohåla.
— Hocken i Guss namn har vräkt opp den grömme,
store stenen där? sa’ Masse.
— Å tocka tar min Johan som ett inte, mente Lasse.
Och så slog man två spikar i skackeln.
— Dä va’ en obillit rarer unnerväst du har, hocken har
virkat den? sa’ Söragårdsbonden.
— Jo, den har förstås Emma slarfvat ihop.
— Dä ä’ allt en fasliga dukti’ gräbba, mente Lasse och
slog för säkerhetens skull ännu en spik i skackeln.
Och så gnodde man på i tre hela timmar och på hela den
tiden kom ingen mer än gamla Klok-Stina gåendes på vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
