Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I svenska bondehem
- På »broväg»
- Predikosjuka och mannatro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var August sommardräng, som bittert snyftande sade
vid sig själf:
— Hva’ har ja’ nu för mina två plåtar! Ja’ vore frester
te å låna mäj en så’n där dunamitbaron å sätta i skörtet på
Klok-Stina, den lea konan ...
*
Predikosjuka och mannatro.
Himlen ligger så högt, Gud är så stor och ofattlig för
den »naturliga människan», om hvilken Skriften själf
förklarar, att »hon begriper intet af det Guds rike
tillhörer».
Därför tycker man sig också saklöst kunna mot denna
höga himmel och denne store ande slunga all den vrede och
all den lögn, för hvilken vi icke ha plats i vår trånga
verkningskrets här nere på jorden; däraf till stor del talet om
»läseriets sorgliga följder», »religiöst vansinne» etc.
De, som, medan hjärtat ännu är mäktigt af en rensning
från last och förderf, omfatta Nazaréens lära med lif och själ,
de bli gladare umgängesmänniskor, trognare arbetare,
tapprare soldater, klokare medborgare än förut.
Detta är den enkla, klara sanningen; tänke man sedan
om själfva läran hvad som helst. »På deras gärningar skolen
I känna dem.»
Men de, som uti äfven kroppen förstörande laster brännt
sitt lifsljus i båda ändarna, komma slutligen till en punkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0312.html
