Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Lilla Lisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stackare i alla fall, för då hon i två decemberdagar stått
i sjön med vatten till knäna vid nämdemannens julbyk, så
fick hon lunginflammation och dog och afvek sålunda
svikligen ur församlingen och kastade lilla Lisa på Hafreboda
fattigrote.
Lilla Lisa »såldes» till Masse i Kroken för trettio
riksdaler om året. Stryk fick hon fullt upp hvad hon behöfde
och mat nästan också. Hon var ju inte så »väl vand», lilla
Lisa. Men det värsta var att alltför mycket kastades på
de svaga, smala skuldrorna, att det alltid hette: »Usch d’ä så
lett, så dä får gräbban göra!» Så fick hon från sitt tionde
år uträtta allt det osnyggaste och otrefligaste arbetet inom-
och utomhus. Hon var allas tjänarinna, bondens och
matmors, drängens och pigans, och barnen slogo henne när
de voro vid dåligt lynne, och när de voro vid godt humör
ryckte de henne i hårpiskan och skreko »fattig-Lisa».
Men lilla Lisa älskade dem allihop, husbonden och
matmorn och drängen och pigan och ungarne och katten, korna
och fåren. Det var en slafvisk, oreflekterad tillgifvenhet, som
aldrig rubbades af harm eller vrede; hon kunde icke tänka
sig att hon hade någon rättighet att få vara i fred eller hvila
ut, hon höll af hemmet i Kroken på samma sätt som
kattungen älskar den ladugård, där han får sin mjölkskål.
Värst blef det när hon skulle »läsa sig fram». Hennes
skolgång hade varit oordentlig och hennes kjol var ful och
snäf och urblekt och inte lik de andra flickornas, och inte
hade hon heller några kringlor till gossarne och inga ägg till
prästen, som alla de andra.
Prästen sa’, att alla människor voro syskon, allas själar
lika dyra, att vi skola älska, hjälpa och stödja hvarandra här
på jorden.
Men läsflickorna sa’: »Vecken sophög har du hettat dä
lea hueklädet på, fattig-Lisa?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
