Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Enögda Stinas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att dä kunne ha råkt Sven, så ä ja mest frester te å rent
lipa ...
Kalle satt i spisen och tittade under lugg. Sa’
ingenting.
Ja, det var nu som det var; skottet hade gjort verkan
och Stina var enögd för lifstiden och krutstänkt öfver hela
den ena sidan af ansiktet.
Om en timme kom kyrkovärden hem och fick veta
alltsammans, och så reste han sig och gick bort mot spisen och
lagade sig till att ge Kalle en riktig sittopp. Men mor Anna
skrek: »Du vill väl inte fördärfva ditt eget barn!» och Stina,
som blifvit så hedrad att hon fick ligga på själfva
storstugusängen, snyftade sakta: »Slå an inte, körkevärd!» och så fick
då ändtligen far så pass besinning att han inte bar hand på
sitt eget kött och blod.
Fram på natten, då Stina flyttats ut i köket och far och
mor själfva intagit storstugusängen, sa’ kyrkovärden tyst, så
att inte pigan skulle höra det:
— Vi får allt ge den uslingen nå’t för den här
paschasan, för ja tror inte hon vinner titta mer mä dä höjra ögat.
— Ja, ja har loft henne ett vammalslifstöcke å ett par
långskaftahoser.
— Dä räcker inte, Anna; ja tror allt, Gu tröste oss, vi
får lof å ge henne femti banko te en sparbanksbok å ...
— Aldrig på lifvet, dä säjer ja däj, Petter! Vell du runera
hustru å barn för tocket tiggarepack? Hon ä ju lika
arbetsförer mä ett öja, å dä ansektet ä lite skämdt, dä borde
hon förr tacka oss för, för då slepper en fattig gräbba många
frestelser i denna syndiga världen, hå hå, ja ja!
Och så talades det hit och dit, och till sist blef det
beslutadt, att om roten ville släppa till några timmerstumpar,
så skulle statare-Ola, Stinas far, få bygga sig en liten koja i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
