- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
340

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - »Under biktens insegel»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

velat brista i gråt. »Han har väl lärt sig tockna där könster
å djurskyddsharrarne inne i stan», mente rättaren, då talet
kom på husbondens klemighet med husdjuren.

*     *
*



På söndagskvällen fick Stark lunginflammation och på
tisdagsmorgonen sa’ doktorn att det skulle allt sitta åt om
nämdemannen kom upp mera; sjukdomen hade med
förfärande hast gripit den kraftige mannen.

Stark bleknade och suckade tungt.

— Ska jag då dö å denna sjukan, doktor?

Det har jag inte sagt; men nämndemannen är ju en
modig karl och har ett stort hus att sköta om. Jag har
därför ansett mig böra upplysa om att fara är för handen.

Stark låg tyst en hel timme; då och då skakade han till
som af en frossbrytning. Stora svettdroppar framträngde å
hans panna och han var hemsk att se på. Måtro döden är
inte så god att gå på, helst när man har det riktigt godt
och bra här i världen. Slutligen hviskade han till hustrun:

— Bed gamle prosten komma hit genast!

Mor Stark reste sig.

Genast, hör du, ropade Stark efter henne.

Då prosten efter ett par timmar öppnade dörren, hoppade
Stark till i sängen och blickade på prästen med stora,
förskräckta ögon.

— Det var ... var ... fasligt hvad prosten kom fort ...
jag ...

— God dag, nämndeman! Hur står det till? Ja, min
käre vän, när budet sade att det hastade, gaf jag mig
naturligtvis af så fort som möjligt.

— Gå ut, Anna, och låt ingen komma hit in; jag vill
tala med prosten ensam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free