Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Vackra Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så sade hon plötsligt upp sig för att — gifta sig med
statare-Johan, fattigstu-Lenas pojke, som gjorde dagsverken
på gården och inte ägde mer i denna världen än två
tindrande ögon och fräkniga kinder, en kyrketröja och ett
handklavér.
Patronen frågade henne rätt fram »om hon var blifven
galen?» Frun bad henne betänka om hon, »som var så väl
vand» och haft det så godt, trodde sig om att »flytta in i
en torparkoja och lefva på slosill och arbeta på fältet?» Och
fröknarna skrattade med full hals.
Men vackra Anna bet sig i läppen för att kunna tiga,
fick tårar i ögonen vid hånet och älskade sin Johan högre
för hvar smädelse hon hörde.
Han hade varit ödmjuk och vördnadsfull mot henne,
precis som baron mot fröknarna. Han vågade på mycket länge
aldrig tala om kärlek eller äfventyra den ringaste smekning.
Men hans blickar släppte henne inte så länge hon var inom
synhåll; och hon blef så varm om hjärtat, vackra Anna, då
hon kände att det dock fanns en, för hvilken hon icke
allenast var det fagraste, utan ock det högsta, det bästa på
jorden. Så drog hon honom till sig, gaf honom mod att tala
ut och band sig fast vid honom med lif och själ.
Men när hans långa, otympliga armar famnade denna
lilla fina, veka varelse, var det alldeles som om hon varit af
glas och han varit rädd hon skulle gå sönder, och när de
sutto på dikeskanten om sommaraftnarna och han höll hennes
lilla hvita hand i sin, petade och plockade han på hvartenda
finger, alldeles som om den varit ett grant konstverk, hvars
sammansättning han omöjligen kunde förstå.
Det blef andra dagar för vackra Anna. Morgonkaffet
försvann, och de hvita fingrar, som lekande ordnat
fröknarnas flätor, fingo syssla med hacka och spade. De blefvo
bruna och sprucko sönder, och granntorparens Lona, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
