Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Vackra Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barnkammaren röd på kind och med skälfvande läpp, och efter
den dagen fick vackra Anna inga fler presenter af kamrern,
bara af kamrerskan.
Och Stor-Johan skref att han var bättre och kunde sitta
uppe och göra kvastar och vrida bastrep åt bönderna, och
att Lill-Johan mådde bra och trifdes väl med sin flaska.
Och Anna skref tillbaka att hon längtade efter dem bägge
två, och skickade pengar till Stor-Johan och goda kakor till
Lill-Johan; men kakorna blefvo hårda och torra när de kommo
fram till torpet.
Så gick vecka efter vecka, månad efter månad, lilla
fröken Rising började förstå sig på blötta skorpor, och så
packade Anna sina knyten under jublande längtan och neg och
sa farväl.
Hem, hem till torpet i skogen, till Stor-Johan och
Lill-Johan! Åh,; hvad tåget gick sakta, och hästen, som hon fick
vid stationen, ännu sämre!
Nu skulle de aldrig skiljas mer! Nu hade hon tjänat sig
kläder för många år, och Stor-Johan var frisk och kunde
arbeta som förr igen, och alla pengar hon tjänat i staden
hade inte gått alldeles åt. Det blixtrade i vackra Annas
svarta ögon alldeles som förr i världen, och hon log när hon
tänkte på att Johan skulle finna henne vacker ännu, som då
de smektes på dikesrenen ...
Så drog en skugga öfver hennes ansikte ... Lill-Johan
skulle ju inte känna igen henne ... han skulle kanske skrika
och kasta sig ifrån henne i armarna på gamla Sollösa-Karin?
Åh! hon skulle nog snart lära honom att hålla af sig igen!
Seså, där skymtade den lilla grå stugan uppe på backen!
Nu var man framme vid gångstigen. Darrande af glädje
sprang hon af vagnen och den lilla vägen fram.
Dörren flög upp. Framme vid bordet satt Stor-Johan och
täljde på en grytsked. Han steg upp och gick emot henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
