Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I svenska bondehem
- I folkhögskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördomar, då fylldes hans gamla, gråa hufvud af nya tankar
och hans hjärta af helt ovana känslor.
Och detta samma folk hade på en tid, då ännu ingen
ånghäst bar svenskarne i hvarandras armar, då dalkarlen var
en främling för småländingen och norrländingen sällan hade
sett huru en blekingsbo såg ut, dock känt sig såsom ett
till anda och själ och offrat gods och guld och lif och blod
för att få ett förblifva; och Backamåla var en bit af detta
land, och gamle Ola var i släkt med detta folk, och hans
Johan skulle göra det heder ...
»Hör oss, Svea, moder åt oss alla ...
— — — — — — — — — — —»
Gamle Ola tyckte att taket började lyfta på sig. Men så
var det ju också hans egen pojke, som sjöng första tenor.
Men af högfärd syntes intet i folkhögfärdsskolan; de måtte
visst alldeles ha försummat det ämnet i år?
Och där talades ännu mycket och sjöngs kanske ännu
mer, och snart stod Pålle för dörren och det var tid att säga
farväl. Syster Lina makade sig ödmjukt bort mot baksätet,
det var ju en själfklar sak. Men Johan skrattade, slog
senfull arm om hennes lif och lyfte upp henne i framsätet
bredvid far. Där, i försätet, blir kvinnans plats, i hemmet som
på färdevägen, så snart bondesonen lärt sig förstå att det
finnes en annan mätare för människovärdet än armens kraft.
Det hade varit en innerligt grann arbetsdag ute i marken.
Men gamle Ola liksom kände på sig att här intet dagsverke
var försummadt, att här skett en vårsådd, som i sinom tid
skulle komma äfven Backamåla tegar till godo, fast harfven
hvilat ett par dar och såskäppan hängt stilla på sin gråa
bodvägg.
— Ptro, Pålle, nu äro vi hemma igen. Nej, far, nog sätter
jag in hästen; ni behöfver hvila er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0385.html
