Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Tösabiten på Grönvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men om lördagarna, när ingeniören kom, då blef där
annat lif! Då var unga frun aldrig sjuk, bara glad, och sjöng
och skrattade och tvättade rädisor och satte fram punsch på
verandan och visade Otto hvad hon hade i byrålådan. Och
Otto sa: »Nej, kors, min lilla vän!» och: »Åh, hvad det
blir sött!» Men sen satte de sig att kyssas på allvar hela
kvällen och halfva sönda’n, och då var kandidaten lika
ensam igen.
En gång lånade han nål och tråd af mor Anna och
tråcklade fast »hans» kavaj vid »hennes» morgonrock, för
att se »hur länge de stackars tosingarna hängde ihop så där».
Han sydde ihop dem i smyg klockan nio på förmiddagen
och de varsnade det icke förrän fram på kvällen, när lilla
frun skulle ge sig i väg för en geting.
Så bar det till, att samma sommar kandidaten gick på
Grönvik och hade så där ensamt, hade tösabiten, Greta hette
hon, vuxit upp riktigt och blifvit en vacker flicka. Och hon
var heller ingen dum flicka, utan hade tittat både på
postfröknarna, extralärarns fru och nu i sommar på ingeniörskan,
så hon hade liksom lite stadbofasoner på sig och snöt sig
aldrig i förklä’t så någon såg’et och sa aldrig »krösen» utan
»lingon».
Och allt efter som sommaren gick, befanns det att de
sällsyntaste blommorna och de trefligaste skalbaggarna alltid
voro på det hållet där Greta var och mjölkade kon eller
plockade bär.
Framme på torfbänken vid stugan skymtade en ljus, rutig
bomullsklädning, hvars lif oupphörligt kramades af ett par
gråa kavajärmar, medan ljusbruna lockar flöto samman med
en svart, maskinklippt skalp.
Sådant smittar mer än någon kan tro, och rätt som det
var satt tösabiten i ett annat knä ute på en tufva i hagen,
och tjogtals små kryp begingo själfmord i »Brokas»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
