Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Tösabiten på Grönvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagarna blefvo kortare, hallon och lingon togo slut. Betet
i hagen blef dåligt och Broka stod tjudrad på åkerrenarna
framme vid täppan, med det förut så glansiga håret
uppruggadt af höstregnet.
— På torsdag reser jag, Greta, sa’ kandidaten en dag
framme i September nere vid sjöboden.
— Kors, gör han dä’! sa’ tösabiten i en ton, som ingen
premiäraktris kunnat få lugnare, men hon drog fram
hufvudkluten öfver ögonen och tittade envist utåt sjön.
— Det blir rysligt ledsamt, min lilla rara unge, sa’
kandidaten och ville lägga armen om hennes lif.
Men tösabiten stötte bort hans hand, såg upp på honom
med stora, allvarsamma, svarta ögon och sprang hastigt upp
till stugan.
Ännu en gång satt hon dock på hans knä därute i hagen,
och han strök hennes kind och frågade om hon trodde att
han kunde få farstukammaren nästa år också. Han ville ha
den, antingen ingeniörns kommo ditut eller ej.
Men tösabiten bara grät.
Så talade han om att skaffa henne plats i staden. Som
kammarjungfru eller på syeri. Hon fann det väl bra ensligt
och dystert om vintrarna härute?
Men tösabiten ville inte från mor och far.
Lilla frun packade hop sitt sylt, som hon kokat härute,
kandidaten plockade tillsamman sina skalbaggar och skrufvade
åt blompressen ännu ett tag. Mor Anna torkade sig i ögonen
med förklädsnibben. Ett så snällt herrskap hade hon aldrig
haft. Greta fick fem riksdaler af frun, och Peter själf såg
till att sakerna lastades ordentligt på vagnen.
På hösten och vintern läste kandidaten för brinnande
lifvet på sin licentiat och tänkte inte på någonting annat.
Jo, det var sant, när han kom till vissa växter i sitt
herbarium, gled ett soligt, gladt löje öfver de käcka dragen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
