Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Ett dödsfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För sista gången hade han varit nere vid hagen och kom nu
tassande in igen.
— Hva töckte du, Anners? sa mor Karin.
— Gu välsigne kräken, di tar säj för hvar da! Där kommer
inte tie tocka par på oxabacken, Karin.
— Gualof, Gualof, Anners lelle!
På morgonen tidigt var mor Karin uppe för att laga
matsäck åt far. Anders sträckte på sig, steg upp, satte
spegelbiten mot lerstopet på bordet och skrapade af sig
skäggstubben omsorgsfullt. Så tvättade han sig, tog på sig de blå
vadmalskläderna och lade handen på dörrklinkan.
— Går du åt haven ätter dom nu, Anners?
— Ja, dä gör ja.
— Titta, här ä en brö’bit te dom. Di kräken har då
allri gjort oss annat än gläe.
Far gick. Han blef borta en hel timme. Barnen kommo
också upp, och mor Karin gick ut på farstustenen, höll handen
öfver ögonen mot morgonsolen och tittade nedåt fägatan.
Men Anders kom inte med stutarne.
Så gick hon in i köket, satte på vällingen till frukosten
och stod just och knöt ihop matsäcken, då hon spratt till
vid ett djupt stönande.
Anders stod bakom henne, men när hon fick se hur han
darrade och hur krithvitt hans ansikte var, skrek hon till:
— Harre Jesses! Du ä döss-sjuker, mänska!
Det ryckte i läpparna på Anders när han svarte:
— D’ä inte så väl ...
— I Guss namn hva ä dä?
Då skakades Anders som af en frossbrytning, och stora
tårar började droppa ned utför hans skrumpna kinder då han sa’:
— Du kan lösa opp matsäcken, Karin. Dä hjälper inte
va den fattige sträfvar. Frå-stuten ligger dö i haven nere
ve killan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
