Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Hur Kjellstorpa-Sara stal Ljungsåkra-Annas fästeman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Inte bler brännevinet sämmer för dä bjuss å en vacker
flecka, mente skräddarn å smilade.
— Å d’ä allt lort mä vackerheten nu för tien, men här
ä flaskan i alla fall, sa Sara.
Å skräddarn, han to sej ett bäljanne i putellen, söm en
kalf, söm inte sett bötta på två dar, å harskade säj å torrade
säj om munnen å sa:
— D’ä gått brännevin han har, Widman i Alfvesta, söm
Sara bjur på.
— Ja, men hva hundan ska vi setta å gratulera hinannra
för, söm ändå ä från samma pasterat! töckte Sara.
— Ja, dä förstår säj, att nock skulle ja ble grömt glaer,
äss ja finga sia du te däj, mente Spjut.
— Dä ska vi ha en halfver på, sa Sara å flydde honom
flaskan.
Han satte putellen te munstöcket en gång te å lapade
tell ett tag så dä klunkade långt ner i kungshättan på
skräddarn å så sa han:
— Men då ska du drecka mäj te.
Så torrade han flaskehålet mä tröjefliken.
— Sett inte å slit opp putellen! Fast en ä en gammal
gräbba, så dör en väl inte ändå äss dä smakar lite karavändt,
sa Sara å röckte flaskan te säj.
— Å karavändt, dä ska dä smaka på nimmare vis, sa
skräddarn, söm va bleen djärfvare å dä våta, å slo ärmen
om lifvet å kösste henne mett på munnen, för di va, kan
veta, ensamma i banevagnen.
— Vet du inte hut, skräddare! hveskade Sara å grinade
ätter mer.
— Hut går hem, töckte skräddarn å ga ’na en
smutring te.
— Där ä kringler i sjalen. En vinner inte ble så arg på
däj, söm en skulle, hveskade Sara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
