Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Julafton i Backen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klockarens framme vid kyrkan och hade mjölken till kvällen
med sig och krita från handelsboden att krita spisen med.
— Ja, dä ä dä ... hade mor svarat, men så lågt att det
knappast hördes, och när de sågo upp på henne, var hon
kritande hvit i ansiktet, alldeles som duken, som redan var
spikad i taket öfver bordet i stugan.
Och så när hon kom in, hade hon fallit ner på stolen vid
dörren och tittat på spisen med stora, rädda ögon, som om
hon aldrig sett honom förr, men kritade honom gjorde hon inte.
Johan gick fram och tog henne i näfven och sa:
— Kommer far nu snart?
Då slog hon båda händerna för ansiktet och hviskade:
— Gå ut på ve’kasten å lek lite, ongar.
Så gingo de ut på vedbacken och lekte »rallare» precis
efter som där stod i fars bref. Högst uppe på »tippen», d.
v. s. huggkubben, stod förman Jönsson, d. v. s. far, i Johans
gestalt och skrek och kommenderade, och vid fähusknuten
kom Lina och sköt en granruska framför sig och pep: »Vell
Jönsson ha opp denna kärran mä?»
— Och så glänte de på stugudörren igen, men där stod
kritan i påsen likadan och mor hon låg framstupa på bordet
och grät så hjärtat kunde brista.
Stackars mor! Fattigt och ondt om brödet hade det varit
i backstugan Backen alltsedan hon som nygift trädde därin,
och till förra julen var det nätt och knappt att de styfrar,
hon och Kalle med ansträngd flit kunnat spara hela hösten,
räckte till födan till nyårstid. Då måste de sälja fåran, deras
enda husdjur, som de hoppats få både ull och lamm af till
våren, för att far skulle få sig en styfver att resa på upp till
järnvägsarbetet.
De måste skiljas på ett helt år, det var det enda sättet.
Bönderna hade inte råd att lega några dagsverkare på
vintern, och de små förråden voro slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
