Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Nummer 64 Storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rotebönderna voro bra folk. Det är skillnad på
rotebönder, skall jag säga. Här finns rotebönder, som när knekten
skall ha sin julakost komma med kakor små och tunna som
hjulen på den minste barnavagn och kakehål så stora, så en
kan ränna knytnäfven i dem och fåralår så skrina som
gräshoppeskankar. Men Granhyltebönderna va’ af den sorten
som hade flaskan på bordändan och glaset i näfven när
knekten kom, och när han skulle ha julakost, mätte di till utefter
ett grisamellanstycke, så en rent kunde skämmas. Och alltid
hette det: »Sti fram, Vind, å döppa i grytan; hon ska va
holians mustier nu, för dä har kokt i sex timmar». I utroten
var det likadant: isterband och pannekaka så mycket där
kunde ligga på tallriken, och deras käringar bakte limpor
stora som slipstenar.
Därför, när numret blef ledigt, gick hvarenda dräng där
på trakten, som var aldrig så litet öfver »fem fot och sju»,
och sträckte på sig och var spansker och mente att han kunde
lika väl få tas med torpet som en annan. För di reste inte
så mycket till Amerika och Norrland då för tiden, och en
bra rättare ficks gärna för hundra riksdaler, så att när det
inte var fråga om bonnasöner och rusthållarepojkar, så var
en knekt nästan det klakaste en flicka kunde titta efter.
Men kyrkovärden, som hade det största hemmanet i
knektaroten, han sa att Stall-Kalle i prostagården och ingen annan
skulle ha numret, om kaptenen och doktorn synade honom
och sa att han va redig i alla ledamöter.
Prostens Kalle var en stor, ljuslagd och rödkindad here,
en trovärdig pojk, och ingen olycka hade händt i fyra år,
som han kört prästagårdsmärrarna i både ljust och mörkt,
fast den vänstra var just inte vidare att lita på. När pigorna
fingo veta att Kalle skulle bli knekt, höll di på att rent
fördärfva honom med traktering. Köksan hon bredde fläskflott
på hela kakeskifvor och lade grisaskinka ofvanpå och bar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
