- Project Runeberg -  Lifsbilder ur svenska hem af Sigurd / Första delen. I svenska bondhem /
423

(1903) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Nummer 64 Storm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Om ett par veckor var kyrkovärden bra och skulle göra
dagsverksräkning med Storm, som också hjälpt till vid
vårbruket.

— Å så va du ätter doktorn ...

— Ja, da’en geck åt, så dä bler åtta daler.

— Men du räddade mett lif, och vågade dett eget. Här
har du tjue reksdaler te å begynna mä ...

— Kommer allri på fråga, körkevärd. Den lelle
betjäningen skulle va för dä I hjälpte mäj te knekt för roten.

Våren 1864, då Carl XV var beredd på att infria vissa
förhastade löften till Danmarks kung, hade våra indelta
regementen fått en vink att hålla sig i ordning; det kunde bära
åstad när som helst.

— Ä Kalle inte rädd nu? sa den minsta af prostdöttrarna
på kyrkbacken till Storm.

— Dä våras fassen va en ä, mamsell lella, för när en får
kronans rock på säj, så går en gammal rotaknekt ätter
kommando så länge lifvet ä i kroppen, svarade nummer 64, i
ett enda andedrag karaktäriserande vår gamla indelta armés
stora och oupphinneliga, instinktlika disciplin.

Sten efter sten fördes bort från torpets åkerlappar, där
hade kommit bibänk utanför stugan, rosenlandet var vackrare
än någonsin och tre kor föddes nu i stället för de två och
kalfven.

Då drabbades Storm af en stor sorg; med darrande läppar
stod han på pastorsexpeditionen och anmälde sin Stinas död,
och hans gamle husbonde och hela familjen beklagade honom
på det hjärtligaste.

— Å så ä dä ett bekymmer te, sade den bedröfvade
änklingen.

— Hvad då, käre Storm?

— Jo, Stina hon slocknade, innan hon kom på å säja
hvasken te mäj eller gräbban, hvar hon hade häfvet unnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lifsbild/1/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free