Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Fars egen lilla flicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Elin var icke död och kampens vågor hade ej slagit
samman öfver hennes hufvud. Hon hade godt förstånd och
lugnt blod, och var ej lätt fångad. Men hon hade en okuflig
åtrå, en brinnande trängtan att komma framåt och uppåt, bli
något bättre och »finare», klifva långt, långt från den
barnjungfruns ställning, som hon först intog.
Och med energi så gick det. Först sömmerska, så fleurist
och statist vid en af sekundteatrarna — Gullebarnet hade
blifvit en tjusande täck flicka — och så butiksfröken med
präktig hållning och fina fasoner och välsittande klädning och
många, många par brännande ögon i nacken hvar kväll hon
gick hem.
Men för hvarje pinnhål uppför på denna sociala stege
hade det blifvit mer och mer svårt att helt enkelt få kläder
och föda, och allra värst med svältlönen i manufakturaffären,
ty där fordrades »en snygg och fullt oklanderlig toalett».
Hon visste fullkomligt huru medlen därtill skulle kunna
skaffas. Det hade hon fått veta af kamraterna på syateliern
och i affären med de konstgjorda blommorna. Det förstod
hon på de ofta och fint supérande statistkamraterna, som
fingo små biljetter mellan kulisserna under entreakterna, och
det förstod hon på de blickar, som följde henne, och de på
vinst och förlust utkastade hälsningar, som ägnades henne
under promenaden hem efter slutadt dagsarbete
Men hon tog nästan allt hvad hon ägde till betalning för
inackordering på ett ställe, där man svalt så ögonbanden
månde brista, men som var »hyggligt och respektabelt». Hon
satt uppe ännu om nätterna och gjorde blommor, då
principalen sagt ifrån att staterandet måste upphöra i och med
detsamma hon fick anställning i hans affär. Och hon stoppade
och lagade sin fina svarta klädning tills ögonen svedo.
Var det religion, moral eller oskuld? Något litet af hvarje,
men mest stolthet och fasa för att sjunka. Huru hård hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
