Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I svenska bondehem - Julafton i Mosshyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gamle Anders reste sig darrande, lappade till pojken på
örat, bad honom veta hut och låste dörren efter honom.
Sedan stapplade han bort till sängen, föll ned där och låg så
hela kvällen och natten utan att säga ett ord. Stafva grät.
Det hade varit bättre att de frusit till döds i murken
stuga alla tre. Det hade varit bättre att taket bräckt de
ruttna sparrarna och krossat dem alla. Vid Roskilde tjänade
också deras Maria sist hon skref. »Maria Andersson från
Småland!» De stafvade igenom notisen gång på gång i
bladet, som smedens pojk lämnat kvar vid reträtten, och när
den sista gnistan hopp var död, låste de ned det i klädkistan.
När de gamle omsider började tala om hvad som skett,
tyckte de det var bäst hon var borta, död. De skulle inte
velat se henne mer. Och så, hvad hade hon gjort vid
barnet? Kanske skulle fängelset ...
Men dagarna gingo, och gamla, blödande hjärtan smulto.
Ack, om hon kommit ändå! Både hon och — barnet. Skam
och armod trifvas ju bra ihop. O, om hon kommit! Och
skulle så vara att hon äfven hemfallit under lagens dom, så
hvad mer? På skälfvande ben skulle de stapplat till
fängelsets port, först med förlåtelsen, sen med erbjudande af
hemmets skydd när hon blifvit fri, i fall de lefde då ...
Det led mot jul. Aldrig hade man ju haft mycket att
fira den stora högtiden med i Mosshyttan, men det finnes
vissa saker, som äfven den allra fattigaste inte försummar då.
Stugan skall åtminstone fejas, och två ljus, eller i värsta fall
ett, stå i gafvelfönstret, och finnes en linnetrasa, skall den då
vara ren och bredas på bordet.
Men nu hade man hunnit till själfva julafton, och i
Mosshyttan var allt sig likt som en vanlig dag utom att golfvet
var skuradt. Men muren var sotig och grå, gardinslarfvan
smutsig och trasig och bordet tomt och stugan mörk utom
glöden från den utbrända grankubben i »fyren».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
